B: Den förhatliga ”aktivismen” i svenska skolor

”...visst vet svenska lärare att politisk aktivism i skolan strider mot läroplanen för förskolan och grundskolan?” frågar Stavrou retoriskt.

En första retorisk motfråga skulle kunna vara: Visst vet Stavrou skillnaden mellan politisk aktivism, å en sidan, och, å andra sidan, att förskolans uppdrag, enligt Läroplanen, är att:

• ..förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar...”;
• ”Var och en som verkar inom förskolan ska främja aktning för människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde”;
• ”Utbildningen ska ... lägga grunden till ett växande intresse och ansvar hos barnen för att aktivt delta i samhället...”;
• ”Förskolan ska spegla de värden och rättigheter som uttrycks i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen)”;
• ”Utbildningen ska ge barnen möjlighet att utveckla sin förmåga till empati och omtanke om andra genom att uppmuntra och stärka deras medkänsla och inlevelse i andra människors situation”;
• ”Kännedom om olika levnadsförhållanden och kulturer kan bidra till att utveckla en förmåga att förstå och leva sig in i andra människors villkor och värderingar”;
• ”Förskolan ska vara öppen för skilda uppfattningar. Alla som verkar i förskolan ska samtidigt hävda de grundläggande värden som anges i skollagen och denna läroplan och klart ta avstånd från sådant som strider mot dessa värden”;
• ”I lek får barnen möjlighet att imitera, fantisera och bearbeta intryck. På så sätt kan de bilda sig en uppfattning om sig själva och andra människor”;
• ”Barnen ska ges tid, rum och ro till eget skapande. De ska få möjlighet att utforska, reflektera kring och beskriva sin omvärld. Utbildningen ska ge barnen möjlighet att uppleva, gestalta och kommunicera genom olika estetiska uttrycksformer som bild, form, drama, rörelse, sång, musik och dans;

Och att själva målen är att Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla

• öppenhet, respekt, solidaritet och ansvarstagande,
• förmåga att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors situation samt vilja att hjälpa andra,
• förmåga att upptäcka, reflektera över och ta ställning till etiska dilemman och livsfrågor i vardagen,
• respekt och förståelse för alla människors lika värde och de mänskliga rättigheterna, och
• ett växande ansvar och intresse för hållbar utveckling och att aktivt delta i samhället.

Liknande formuleringar finns i läroplanen för Grundskolan, men låt oss lyfta fram följande:

• Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet mellan människor är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. (...) genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande”;
• Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse
• Intolerans, förtryck och våld, till exempel rasism, sexism och hedersrelaterat våld och förtryck, ska förebyggas och bemötas med kunskap och aktiva insatser;
• Alla som verkar i skolan ska hävda de grundläggande värden som anges i skollagen och i denna läroplan och klart ta avstånd från det som strider mot dem;
• Ett internationellt perspektivär viktigt för att kunna se den egna verkligheten i ett globalt sammanhang och för att skapa internationell solidaritet ...
• Skolans mål är att varje elev kan göra och uttrycka medvetna etiska ställningstaganden grundade på kunskaper om mänskliga rättigheter och grundläggande demokratiska värderingar samt personliga erfarenheter, respekterar andra människors egenvärde samt deras kroppsliga och personliga integritet, tar avstånd från att människor utsätts för våld, förtryck, diskriminering och kränkande behandling samt medverkar till att hjälpa andra människor, kan leva sig in i och förstå andra människors situation och utvecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögonen...

• Alla som arbetar i skolan ska medverka till att utveckla elevernas känsla för samhörighet, solidaritet och ansvar för människor också utanför den närmaste gruppen...;
• Läraren ska ... öppet redovisa och diskutera skiljaktiga värderingar, uppfattningar och problem.

Låt oss slutligen citera Skollagens 1 kap, 5 §:

• Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor. Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling.

Stavrou tar upp en rad exempel på aktiviteter i förskolan och skolan som han menar ”strider mot läroplanen för förskolan och grundskolan” och som han menar innebär att förskollärare bestämt sig för att ”påtvinga fyra- och femåringar sin politiska aktivism”.

Som att ”armbanden som barnen gjorde fick alla den palestinska flaggans färger, liksom de handavtryck som de satte på vita pappersark med rubriken ’Stötta Palestina’”; att ”ett par förskollärare [fick] barnen att rita vattenmeloner för att ’visa kärlek och solidaritet med Palestina’”; ”att ’Barnen har fått pärla och pyssla i färgerna av Palestinas flagga’ och fortsatte med att säga att barnen ska be sina föräldrar att köpa mat till palestinier...”

Det slår inte Stavrou in att det är just genom denna typ av aktiviteter i förskolan som man kan leva upp till Läroplanens skrivningar som vi citerat ovan. I hans värld är lärare som tar upp folkmordet eller visar solidaritet med palestinska barn bara okunniga marionetter: ”Fröken Gunilla sprider aningslöst Hamas narrativ”.

Stavrou är generös nog att slå fast att ”Eftersom Sveriges lärare lever i en demokrati kan de utöva sin yttrandefrihet”. Men efter att ha citerat en lärare som på ett internt möte för medlemmar i Sveriges Lärare sa att ”jag är ett revolutionens barn. Jag kommer från Iran och där började revolutionen hos lärarna”, så drar Stavrou slutsatsen att ”med tanke på vad revolutionen i Iran har lett till, är det kanske bäst att de [utövar sin yttrandefrihet] så långt bort från barnen som möjligt”.

Artikelförfattaren drar en felaktig slutsats genom att rycka ett citat ur sitt sammanhang. Läraren i frågan uttryckte att ”om inte vi reagerar, vem ska då göra det?” och hänvisade till hur lärarna i Iran tog initiativ i kampen mot diktaturen 1979 under revolutionen. Lärarna kände då ett moraliskt ansvar att stå upp mot förtrycket, – en plikt som även lärare här bör känna när de möter att mänskliga rättigheter trampas på.

Dessutom blandar författaren ihop kampen för rättvisa med det tragiska utfallet av revolutionen i Iran. Att inte göra skillnad på den folkrörelse som kämpade mot diktatur och de krafter som senare kapade revolutionen vittnar om historielöshet.

< FÖREGÅENDE AVSNITT <  –  > NÄSTA AVSNITT >